Becoming, Instruction, Rage & Room 217 in the Morning
Lisa Svensson
Limp Wrist, Alingsås Konsthall, 2012.
[Limp Wrist
Verkets titel Limp Wrist är ett engelskt begrepp för att beskriva en slapp eller mjuk handled. Det är en hand som avslappnad hänger, när armen i övrigt är spänd. Genom en enkel muskelrörelse, ett av/på-läge, fångas en rörelse med handen, men också två lägen, vilande eller spänd. Det är också ett uttryck för en åtskillnad som kan vidareutvecklas. Åtskillnadernas associationer har en betydelsefull funktion i vår kultur, de hjälper oss att förstå och tala om vår omvärld, men kan också innebära begränsningar och inskränkningar när vissa åtskillnader upprepas och görs till sanningar om världen och människorna. Verket Limp Wrist är en utredning och en kritik av handledens associationer i vår kultur.
Som ett spindelnät löper populärkulturens trådar genom samhälle, ritualer, kultur och sociala roller, allting omfattas och behandlas genom populärkulturen. Det är också som en referens i populärkulturen som Conny Karlsson, närmar sig den slappa handledens betydelse, och genom den reflekterar kring samhälle, kultur, kön och normer.
På svenskan är en slapp handled inte ett begrepp på samma sätt som i engelskan, ändå tänker många omedelbart på shablonbilden av fjollan, den feminine homosexuelle mannen, som också står längst ner i den homosexuella subkulturens rangordning. Även där är den maskuline mannen idealet. På så sätt associeras svagheten i den svaga handleden vidare med ett av två möjliga kön, en slags sexualitet framför en annan, allt i en hierarkisk förståelse av verkligheten som om det alltid finns en bättre och en sämre variant av allting. Vad som uppenbaras i användningen av begreppet Limp Wrist är hur vår kultur, som så gärna vill utge sig för att värna alla personers jämlikhet, är inneboende hierarkisk—inte bara i valet mellan två motsatta ord, utan även mellan människor. I verkets olika delar bemöter Conny Karlsson förståelsen av den mjuka handleden. Genom att appropriera begreppet, det vill säga, att ta över det och fylla det med nytt innehåll, visar han på det utrymme som finns för att förbise invanda innebörder.
Verket består av tre delar, Becoming (tillblivelse), Instruction (instruktion) och Rage (raseri) Dessa knyts samman av filmsekvensen Room 217 in the Morning. Med samma disciplinerade ordningssinne som någonsin präglat den västerländska vetenskapen sedan modernitetens begynnelse (noggrann redovisning av empiri, kvantitativa undersökningar, och katalogiserandet genom olika arkiv) visar Karlsson här upp sina fynd. Uppradade invid varandra finner man bevisbördan i ett slags kvasivetenskapligt upplägg. På det första bordet avbildningar av händer, tillhörande fyrtio framstående kulturpersonligheter, filosofer och politiska aktivister med anknytning till HBTQI. På det andra bordet får man del av den amerikanska militärens användning av begreppet limp wrist, där det används för att beskriva ett mindre önskvärt handlag med pistoler av semiautomatisk karaktär, och vad som händer med hanteringen när man misslyckas med att spänna sin handled. På det tredje bordet syns diskografi och omslag till hardcoregruppen som tagit sig namnet Limp Wrist. Bandnamnet innebär en humoristisk travesti på sin egen homosexualitet som ett band inom hardcorescenens djupt homosociala, machodominerade identitet. Genom omslagen till bandets skivor syns även den väl genomtänkta estetik som också understryker bandets kritiska udd i namnvalet.
*
På den del som bär undertiteln Becoming redovisas en serie fotografier uppradade i ett slags märklig ordning. Bilderna har karaktär av mugshots, de rutinmässigt, snabbt tilltvingade bilder som är till för att identifiera brottslingar. De har också karaktär av socialdarwinismens fysionomiska uppdelning av egenskaper kopplade till särskilda karaktäristika i fysionomin. Här syns endast några få exempel på den ”typiskt” slappa handleden, snarare är det variationsrikedomen i poserna som är utmärkande. Namnen under berättar om dess ägare Djuna, Jean, Judith, Pier och så vidare. Det är personer som på olika sätt är kända för att avvika eller för att ha avvikit från den fastlagda köns-och genusmässiga normen, där det mest normala anses vara heterosexualiteten. De är även personer som är viktiga förebilder som kulturutövare, författare, filosofer, filmskapare och politiska aktivister, inte minst för konstnären själv. Det gör listan av namn högst subjektiv och den som har följt Karlssons konstnärliga bana känner möjligtvis igen vissa av namnen från tidigare verk som I Am Other (Candy & Me) (2008) eller Without a Cause (Tomas) (2010)
Handen som vilar över bordet med undertiteln Becoming är, liksom i avbilderna i fotografierna, konstnärens egen. Genom att avbilda sin egen hand och sätta den samman med de andras bildas en stark symbolik, Inte bara vilar den över de andras händer, det blir även en gest att sälla sig till deras sällskap, ett försök att efterlikna de personer som på olika sätt ägnat hela sina livsbanor åt att sprida ljus över språkliga och kulturella orättvisor som även Karlsson här belyser.
Verkets andra del Instruction redovisar en annan ingång på förståelsen av handledens betydelse. I hanteringen av handeldvapen, och framförallt den semiautomatiska pistolen, har handleden en essentiell funktion. För att kunna träffa sitt mål måste handleden hållas spänd när skottet avfyras, annars riskerar skytten att missa sitt mål. Därtill sätts den semiautomatiska pistolens laddning av patroner ur spel, och laddar inte som den ska. Intill bilder av den typ av vapen där en limp wrist oftast orsakar problem, finner man en instruktion från den amerikanska militären som beskriver hur man handskas med problemet. I den här officiella skriften växlar associationerna fritt mellan den slappa handledens negativa egenskaper och dess feminina förtecken, där det feminina följaktligen är det mindre önskvärda. I den miljö som militären utgör, som både är starkt homosocial och kan uppfattas som homofobisk, får den negativa synen på den slappa handleden även smått obehagliga associationer. Åtskillnaderna skruvas åt ytterligare.
Ovanpå bilderna av den pistol där ”problemet” med Limp Wrist oftast inträffar, med tillhörande måltavlor, ser man en röntgenbild av samma vapen. Där ser man också hur patronerna ligger preparerade i pistolkolven i väntan på att avlossas.
Verkets sista del heter Rage, Liksom militären är hardcore/straightedge-scenen en homosocial miljö, dvs, en maskulin miljö med främst manliga utövare och anhängare. I den här miljön valde ett band namnet Limp Wrist. I en humoristisk, erotiskt kittlande travesti driver bandet med de manliga fansens och sin egen självbild, och gör på så sätt upp med kategoriseringar av kön och sexualitet. Därtill verkar bandet även inom en homosexuell subkultur, och lånar estetik och uttryck från olika subkulturella scener såsom björn- och läderkulturerna—vilka också utsätts för kritik av sitt machoideal.
Bandet Limp Wrist visar ett radikalt förhållningssätt som går igen iflera lager, där estetik och låttexter vävs samman. De leker med såväl hardcorescenens ursprung i straight edge (som tar avstånd från bland annat droger, alkohol, men också sexuella relationer) genom att i sina texter flirta med (homo)sexuella provokationer. Som en jämförelse bör även nämnas deras andra band, Los Crudos. Här sjöng de på spanska, med syftet att medvetet lyfta fram den latinamerikanska delen av Nordamerikas befolkning och belysa rasism. Även här tillämpar de humor för att politisera den kultur de själva är en del av, och visa på de motsättningar som ryms i den.
Ovanpå bordet med diskografier och avfotograferade skivomslag finner man ytterligare ett föremål, en faksimil av ett fanzine, Här har ett fan satt samman bilder, låttexter och även länkar till andra band inom samma genre.
*
Den symboliska betydelsen av åtskillnader skiftar mellan epoker och kulturer. Det moderna västerländska samhällets framväxt har inte bara utmärkts av upplysningens demokratiska ideal, utan även av vetenskapens och krigsföringens erövringar, erövringar av kunskap och kontinenter. Här utmärker sig behovet att kategorisera, dela upp och katalogisera; disciplinen en lika viktig egenskap för både akademin som för militären. Det är också från denna tid som de biologiska skillnaderna mellan könen kartlades och kategorier för hetero- och homosexualitet slogs fast.
Den lilla banala muskelrörelsen i handleden har kommit att bli en symbol för beslutsamhet, viljekraft och manlighet. Som vore det en motsats har samtidigt den avspända, hängande handen kommit att ses som ett uttryck för femininitet. Den homosexuelle mannen som en feminin version av mannen förses med en svag, vilande handled. På vilka grunder har vi skapat dessa åtskillnader, och vilka är dess betydelser i upprätthållandet av vår kultur? Varför räknas det feminina som svagt?
Som om den disciplinerade ordningen och vetenskapens empiriska tillvägagångssätt äger ett särskilt sanningsanspråk, lånar Karlsson dess metoder. Samtidigt finns det något mer i det här sättet att framföra en utsaga som går igen i Karlssons konstnärskap i stort, nämligen att han lånar något redan befintligt i kulturen och visar upp det ur sin egen synvinkel och utför en kritik av den kultur som han också omfamnar.